Bella ♥ Cento

Nu är Bella parad med Cento, ska bli superkul med små fluffiga, långörade, skuttande bebisar! :)
Uppfödaren tyckte hon var superfin, så vi ska försöka ställa ut henne efter den här kullen. Nu får vi bara hoppas på att det blir fina, friska ungar.

Cento, bild; http://www.kaninhem.se/Cento5,5m.jpg

Lilla Bella :)

Under konstruktion

Som ni kanske ser är min blogg "under konstruktion".
Jag valde att ställa om kodmallarna till "original" och börja om från början. Tjoho, ska verkligen bli.. kul..!

Knöligt värre..

..var det sannerligen igår!
Jag börjar 10:50 på tisdagar och brukar vanligen förära 10:23 tåget med min närväro, haha, dock var jag lite tidig idag, och 08:a tåget stod fortfarande kvar.
Intet ont anande klev jag på tåget och hittade Mariell, en jätteschysst tjej i min klass, så jag satte mig med henne och pratade (och pluggade matte..).

Vi stod kvar på rosersbergs station i ungefär en kvart-tjugo minuter, innan vi slutligen gav oss av till väsby, där vi fick vänta i ytterliggare trettio minuter.
Allt som allt missade vi iallafall första lektionen (spanska, yeeeees!), och var inte framme förren till lunch.
Enligt SL var det förseningar "upp till femton minuter"..

Om vi ska fortsätta på "knöligt värre" så kan jag lika gärna dra upp mitt matteprov. Jag tror inte att det gick så särskilt bra.. Jag dör om jag får under C, det här är inte okej.. :<
Väntar med spänning på resultatet (?)..

Squeezed

Ajaj, ibland undrar man vad man gjort för ont..
Det var faktiskt länge sedan jag lyckades klämma mig själv - jag gör överhuvudtaget inte illa mig särskilt ofta (förutom en miljard rivsår). Jag minns när man var liten och ramlade och skrapade sig, slog sig själv på olika sätt och klämde fingrar och skinn, men det var länge sedan nu.

Idag lyckades jag iallafall (fråga mig dock inte hur) klämma mig. I micron, haha. Jag pratade med mamma i telefonen, och med en hand skulle jag stänga "luckan"/dörren - inget avancerat, direkt, men jag lyckas iallafall klämma fast det lilla skinnet som finns nedanför tummen. Den vidriga lilla "luckan"/dörren stängdes helt och var omöjlig att få upp, så jag fick slänga ifrån mig mobilen och slita ett litet tag innan jag fick upp den.
Oerhört skönt, rekommenderar att ni inte testar det själva - det gör ont!

Searching Sigge

Sigge, en sexårig vorstehhane, letar nytt hem då hans ägare fått jobb utomlands.
Sigge är för tillfället inackorderad på vårt pensionat, men han behöver ett riktigt hem.
Han har fått gå med oss ut och gå (dock kopplad, men han ska tydligen kunna vara lös utan några problem alls), och sköter sig alltid exemplariskt. I "hemmamiljön" sköter han sig jättefint och han är också väldigt lydig (kommer direkt när man ropar, kan diverse kommandon etc).

Vid intresse, mejla till kennel@jeandark.com så skickar vi dig vidare till ägaren :)




Inga Sockerbabysar

Nu är min lilla Sockerkatt kastrerad, det blidde inga babysar alls, så himla tråkigt..! :/
Men Socker mår iallafall bra, hon behöver knappt ha tratt på sig då hon inte bryr sig ett dyft om stygnen, lilla prinsessan ♥


Knock knock!

Min dörr blir dagligen "insparkad" på olika sätt. Vi har småhundarnas hyperkraffsningar, katternas kloskrap och Juni och Jennas indunkningsmetod.
Numera lämnar jag nästan alltid dörren lite på glänt - inte för lite, då kommer det alltid någon och pressar upp hela. Men, jag sover alltid med dörren stängd, så när någon kvällsgäst får för sig att hon vill sova på mitt rum får man använda diverse metoder för att få upp dörren (något bara dobbisarna eventuellt kan lyckas med om dörren är ordentligt stängd. Det hela slutar med att jag får masa mig upp och öppna).

Juni har perioder då hon vill sova med mig och mina andra sovkompisar. Hon kommer dock inte alltid på det förren dörren är stängd, så jag får gå och öppna åt henne.
Hon masar sig upp i sängen och slänger sig med en tung suck under täcket som jag får hålla upp åt henne. Småhundarna blänger surt på den väldigt ovälkomna gästen - ibland kastar de fula ord efter henne, och när jag surt säger åt dem att vara tysta, att det är mest mitt rum och att Juni också får vara med får även jag min beskärda del av surmulna miner, och en tjurig tystnad.
Men Juni, hon njuter (tills hon vaknar mitt i natten och vill in till mamma) ^^




Tiden flyger iväg! (vilket jag snart också gör)

Ja, för snart är det ju dags för både China och Lady att ha valpar och kattungar. Nu är det ungefär två veckor kvar, vilket betyder att lilla Chinapuffen snart kommer hit :)
Dessutom så ska ju jag iväg med mina underbara vänner till Frankrike (samma datum som China ska valpa, så vi får hoppas att hon får valparna innan jag åker).

Tiden flyger iväg, tillslut. Först går man och väntar, och väntar (och väntar!), men efter någon dag slutar man att tänka på det så ofta, all tid tas upp av annat. Men så när dagarna närmar sig börjar man vänta igen, och också tänka på att tiden faktiskt flyger iväg ^^

Något annat som gör att tiden flyger iväg är prov. Plötsligt är dagen där, och den här gången har jag inte hunnit plugga ordentligt, jag har inte ens fått historieboken..
Men nu måste jag skynda, skolan och tåget väntar! (tjohoo..!)

Kinesresultat á la Jean Dark

I helgen ställdes Jean Dark Endless Love och Jean Dark Love Me Do i Sollentuna rackethall. 

Jean Dark Endless Love, Lisa: (http://www.chinesecrested.no/no/registry/95270/Jean+Dark+Endless+Love+At+Dobi.co.html)
Bästa tik, BIR och BIG-2
Lisa visades av sin matte Evelina på sju år :)



Jean Dark Love Me Do, Love: (Lunas bror)
(http://www.chinesecrested.no/no/registry/102406/Jean+Dark+Love+Me+Do.html)
Bästa hane och BIM


Det är så kul när valpköparna ställer ut sina fina hundar, stort grattis till er! :)

Tur och retur Malmö

(Resultat är fetstilat)
Som sagt var, i fredags packade vi (Cathrin med mopsarna Pia och Cilla (kennel Pzazz), Liselott med mopsen Hanna, jag och mamma samt Saga och Luna) in oss i bilen för att köra den ungefär sju timmar långa vägen till Malmö.
Resan dit gick bra, men jag måste säga att Malmö har allvarliga problem med att bygga ordentliga parkeringshus. Allt var så pyttigt, smått och lågt i tak att jag fick ordentliga klaustrofobikänslor, och vår bil kom absolut inte in in i dessa minihus.
Tillslut lyckades vi iallafall hitta ett hyffsat närliggande parkeringshus där bilen faktiskt kom in, men skyltarna var otroligt otydliga om vart man fick och inte fick parkera.. Irriterande!

Morgonen därpå bar det iallafall av mot Malmö arena/Malmömässhus, men vi irrade omkring ett bra tag innan vi hittade rätt. GPS:en krånglade lite ibörjan, det fanns absolut inte en enda skylt och det gick inte att slå in "gatan" där mässan skulle ligga i GPS:en.. Suck. Vi fick ringa 118 800 och få en tvärgata, och tillslut kom vi iallafall rätt.
Jag kan inte minnas att vi någon gång haft såhär mycket krångel när vi åker på utställning, men det ordnande sig tack och lov iallafall.


Seriösa som vi är hade vi inte tagit reda på vem som dömde kineser, haha! Nu minns jag dock inte vad domaren hette, men han var från Malta och hade lite annorlunda smak. Det var några riktigt fina kineser där som fick stryk av några mindre fina, vilket alltid är lite tråkigt, och det var ganska många fina hanar som åkte ut med bara ett VG.. Menmen, domaren dömmer, så är det, och alla kan ju inte tycka lika.

Hursomhelst, Luna fick excellent men blev oplacerad i klassen.
Klassvinnaren var arton månader och skulle precis flyttas upp ifrån juniorklassen, och Luna är ungefär nio månader och fyra dagar, så hon hade precis flyttats från valpklass till juniorklass, så vi hade väl egentligen inte förväntat oss så jättemycket. Hon var iallafall jätteglad och jätteduktig och ville hälsa på alla, som vanligt ^^

Saga vann sin klass och blev trea i bästa tik, hon stod precis bakom certet, lite surt.. Men hon var också jätteglad och jätteduktig, och det var trots allt en stor utställning med väldigt mycket hundar, så trea bästa tik är väl egentligen väldigt bra. Tiken som vann bästa tik var faktiskt superfin och en riktigt värdig vinnare, och då känns det faktiskt okej att bli slagen, även om man vill vinna ^^

En håltimme med resultat

Uschusch, varje torsdag har vi ungefär en och en halv timmes håltimme - vår samhällslektion slutar 13:05, och spanskan börjar 14:40.. -.- Så roligt!
Menmen, jag ska ändå stanna kvar i skolan till klockan sex, för då börjar filmkvällen :) Jag och Kajsa ska fika, och eftersom att det antagligen blir tid över så tänkte jag gå runt och leta efter lite kläder som jag hittat på internet och leta efter en present till mamma som fyller år om ungefär en månad. Innan man vet ordet av det så har tiden flugit iväg, så det är alltid bra att börja i tid ^^

En annan sak som jag ville ta upp är att man nästan aldrig kan lita på Sverige. Ursäkta Thorsten Flinck, men hur kunde han hamna så bra i finalen..?! Och hur kunde Lisa bli nia..?!?
Haha, jag brukar bara titta på finalen och aldrig vara särskilt insatt i melodifestivalen, men i år har jag faktiskt varit det (kanske för att mina galna kompisar har skd "Mellokväll", och det kan man ju inte tacka nej till :)).
Nej, usch vilken smak! Men Loreen var ju oneklingen rätt bra iallafall, tur det..!

Vanilla igen..

Igårkväll blev Vanilla dålig igen, lilla stackarn, hon verkade ha jätteont i magen.. :/
Imorse verkade hon iallafall må bra igen, så jag antar att hon kanske ätit något och är lite extra känslig just nu efter förra gången.. Bara hon håller sig frisk medan jag och mamma är borta (vi ska till Malmö över helgen)..

Våra djur

..

Saga

..

Luna

..

Diarré X1000

Igår vaknade jag upp av en mycket stark, äcklig och påträngande lukt. Innan jag slog upp ögonen visste jag mycket väl vad jag skulle hitta, men att det skulle vara så mycket var jag ju inte riktigt förberedd på..
Någon hade bajsar diarré (alla som har hund, och som någon gång varit med om att hunden bajsar ut hela magen vet nog hur det luktar, när det nästan är blodblandat).

Det blev en väldigt härlig morgon - jag kastade mig upp ur sängen och ut i vardagsrummet för att andas. Sedan var det bara att torka, torka. Som tur var fick jag jättemycket hjälp av mamma, men det tog ett tag. Och det är riktigt äckligt med diarré! (jag fick vädra ut rummet hela dagen, usch usch..!).

Den lilla sjuklingen var Vanilla, som mådde riktigt uselt på morgonen, stackarn :/
Det tog någon timme, men sedan var hon helt som vanligt igen (dock rätt tunn), och idag mår hon också super, så vi hoppas att vad det än var så har det gett sig.


"Jag hostar och nyser, och skakar och fryser..!"

Det där med fryser gör jag ju nästan alltid, så det är egentligen ingen nyhet, men det andra.. Usch, jag håller på att bli riktigt förkyld..! Förhoppningsvis så håller sig min röst normal (vilket den faktiskt brukar göra, oavsett hur förkyld jag blir), eftersom att jag ska redovisa på torsdag, första gången, i min nya klass.. Lite smått nervöst, faktiskt.. Men det ska nog gå bra :)

Nej, jag kan egentligen knappt bli förkyld. Jag får aldrig feber längre, inte särskilt mycket hosta och blir heller (nästan aldrig) hes. Men jag snörvlar och låter, och får jätteont i halsen.. Kul! ^^


Nu ska mamma och jag snart ut och gå med hundarna, och i eftermiddag bär det av mot Kista med Jennifer (skulle bra gärna vilja släpa med mig Luna). Egentligen är det liite för stort för mig, och alldeles för rörigt (med alldeles för mycket människor!). Men det finns faktiskt en riktigt rolig sak med Kista - man får nämligen ha med sig hund in, även i många butiker. Rätt häftigt ändå! :)

En skit-sak!

Jag har inte skrivit om det, men morfar och Linda är här på besök.
Ingen av dem är så jätteförtjust i djuren (Linda tycker numera att det är okej att ha någon av katterna i knät, vilket är tur, för Lady förföljer henne! :)).

Idag när vi ätit middag och precis skulle börja plocka undan hittade Linda smuts på golvet.
Hon trodde nog att det var en ganska stor plastbit eller något, och plockade därför upp den hårda, svarta saken.
Vi andra såg dock direkt vad det var - något litet äckel hade lagt en liten korv som vi på något underligt sätt hade lyckats att missa, och den lilla bajskorven hade torkat.
När Linda frågade vad det kunde vara för något svarade pappa direkt att det antagligen var bajs, mest för att se hennes reaktion. Stackarn tog det ändå hyffsat bra, haha!


Idag så har jag förresten lagt upp valpbilderna på R-kullen. Bilderna ligger här; http://www.pixbox.se/alb_show_id1240458_page0.html
Dock varnar jag för riktigt urkassa bilder..!

Skollös för en dag! (halvtimme)

Idag har jag (äntligen) bytt skola. För er som inte vet det, så gick jag imorse i Sollentuna Fria Gymnasium, och lite över nio började jag på Mikael Elias Teoretiska Gymnasium.
Jag är verkligen jätteglad att rektorn, Jenny, tog in mig trots att klassen är så stor (runt 35 personer..!).
Skolan är väldigt fin, och inte så kall som alla andra skolor brukar vara (:D). Dessutom har rektorn ett jättebra tänk, och hon vill ha engagerade lärare. Hon tycker också att en skola alltid kan förbättras, att det alltid går att jobba framåt, vilket jag verkligen håller med om! Förövrigt var hon supertrevlig, och ärlig, vilket verkligen uppskattas!

Hursomhelst, min dag har varit ganska bra. Först blev jag presenterad för lärare och mina två mentorer, fick ett skåp, schema och lite böcker. Våra måndagar är ganska korta, och jag missade naturkunskapen, så jag var bara i klassen på de två resterande lektionerna (engelska och idrott).
Det var 23 stycken där idag (och jag känner ju redan en :)), men jag hann faktiskt att lära mig alla namnen idag. Jennifer blev utfrågad, och några lyckades jag snappa upp under idrotten - det är ganska skönt att kunna lära sig namn så pass snabbt ändå.



Det enda dåliga var att maten tog slut. Vi åt lunch vid halv ett, och då fanns varken mjölk, ris eller sallad kvar, utan bara en liten "låda" med köttfärssås (som iof var väldigt god). Det fanns lite salladsris kvar, som var helt nerblandad med basilika (för er som inte ätit det; det är inte gott), men det fungerade om man tog mycket köttfärssås, så jag ska inte klaga. Avskyr dock vatten, men men, jag visste att maten inte var den bästa, och jag går ändå inte i skolan för att äta.
Toppenskola i övrigt! :)


Imorgon börjar jag tio i elva, såå skönt!

Baka, baka

För någon dag sedan föreslog min mamma att vi skulle baka. Lite smått förvånat svarade jag att det gjorde jag gärna, så vi satte igång att planera vad vi skulle försöka oss på.
Ganska snart var det stora beslutet fattat; på lördag skulle vi baka kanel- och vaniljbullar.


Efter- och förebild på smeten/degen, samt en mycket gammal kokbok som vi ritade i mär vi var små ^^

Eftersom att degen/smeten ska stå och jäsa i ungefär fyrtio minuter fick vi hitta på lite annat emellan, och när den äntligen var klar var det bara att börja kavla igen - något jag iallafall inte gjort på ganska länge.




Happy tyckte att allting var jätteroligt och väldigt intressant! :)


Vaniljbullar - före och efter


Vi råkade baka en sälbulle också.. Men den blev väldigt häftig ;)


Såhär mycket ändras bullarna på bara någon minut - tre av bilderna lyckades jag to.m fota samma sekund, utan att veta om det ^^


Bullarna blev faktiskt riktigt bra - de bästa smakade i princip likadant som de man köper, så vi är nöjda :) Vi gjorde två satser, och det blev mellan 70-80 stycken, så nu har vi så det räcker länge, ingen behöver gå hungrig, och jag skulle kunna äta ihjäl mig, lätt! (med sällskap av hundarna).

Eftersom att jag är så störd brukar det ofta bli ett helt fotoprojekt när jag ska baka, haha ^^ Ni fick en noggrann dokumentation här! ^^


Man ska aldrig säga aldrig..

I förrgår träffade jag Melinda (http://dayviews.com/MelliPirelli/) och hennes två (underbart söta) sheltiesar, Emil och Nova. Vi hade bestämt att hon skulle komma ut till mig och gå en promenad med mig och mitt lilla gäng.
Eftersom att det är ganska lerigt och smutsigt hos oss just nu, när solens varma strålar smälter snön som blir till glashal is, men också till blöt lera, är golfbanornas vägar väldigt bra att gå på just nu. Dessutom är det en väldigt bra  och fin promenadväg som tar runt en- och en halv till två timmar att gå.

Så, på torsdag runt elva hämtade vi henne på stationen och körde direkt dit vi skulle gå. Där släppte mamma av oss och åkte hem för att gå med de fyra som jag inte tagit med mig.
Hundarna fungerade jättebra ihop; jag hade med mig mina (Minnie, Saga, Luna och Vanilla), och som vanligt var det inga som helst problem.
Vi gick och småpratade, och kom in på ämnet jakt. Vi sa båda att våra hundar i princip aldrig jagade - man kunde nästan säga att de aldrig jagade.
Jag berättade att Minnie och Vanilla kan jaga någon enstaka gång (det händer jättesällan!), men att båda två går att bryta väldigt enkelt och ropa tillbaka.

Några minuter senare skule våra ord sättas på prov - vägen kantades av skogsdungar på bägge sidorna. Det är några få träd, någon vissen buske och massor av torkat, brunt gräs. Alla hundarna vill springa i det prasslande gräset och leta efter intressanta dofter.
De har precis sprungit ut i gräset när en hare flyger upp och far iväg - den kan inte ha varit längre bort än en meter ifrån Emil och Minnie. Föga förvånande sätter de av efter den snabbfotade haren - det är svårt att låta bli när "bytet" är så nära! Våra små hundar är dock inte särskilt långsamma och ligger ganska tätt efter haren, som i flygande fart försvinner in i skogen med sina två svansar tätt efter.
Pltsligt flyger en till hare upp och springer åt motsatta riktningen. De andra hundarna ser förvånade ut, men stannar kvar.

Bara några sekunder efter att den andra haren dykt upp och försvunnit bestämmer sig Saga och Nova för att göra sina kompisar sällskap. Även om det är en längre text gick allt det här på ungefär en minut. Innan varken jag eller Melinda har hunnit reagera så ser vi en fluffig boll och en liten röd overall som far iväg. Suck!

Som tur var stannade Luna kvar, och när vi ropade efter våra springande hundar fick vi faktiskt både Nova och Saga att stanna halvvägs. De såg tvekande åt vårt håll, och sedan åt det hållet där kompisarna försvunnit in i skogen. Tyvärr så var lockelsen alldeles för stor för våra två svikare (olydiga byrackor), och de sprang ytterligare en bit innan de stannade.
Jag, Melinda och Luna började ropandes gå mot hundarna, över golfbanan. Tillslut kom Nova, och den annars så väldigt lydiga Saga stannade några meter ifrån oss, spanandes efter Minnie, som tillslut kom (och sprang över en liten "sjö" med tunn is. Jag höll på att få en hjärtattack!).
Slutligen kom även Emil, och vi kunde fortsätta vår promenad utan några fler oväntade överraskningar.

Även om jag vet att hundarna ibland gör oväntade saker så blir jag alltid lika förvånad när de bara ignorerar mig - vilket inte händer särskilt ofta, eftersom att de alltid kommer när man ropar och det oftast går att bryta en jakt.
Minnie och Emil var iallafall jättenöjda med sig själva..! ^^


RSS 2.0