Spy-sjukling

Ja, min lilla spyhund (Luna) fick i torsdags följa med till fabror doktorn (aka veterinären) för att undersöka varför hon "kräks" så mycket.
Tydligen var några grejer i halsen (som jag inte kommer ihåg namnet på) inflammerade på min lilla stackare :/
Vi fick iallafall medecin, så vi får hoppas att det hjälper, och att det här går över snart.

Kurs á la kurs

Såå, idag har jag snokat runt lite och hittat agilitykurser :)
Trots mitt tidiga snokande för någon vecka sedan låg dessa konstigt nog inte ute (?), iallafall inte så att jag kunde se dem, och därför får jag efteranmäla, iallafall kursen jag ska gå med Saga (Tävlingsförberedande, klass 1). Jag och Saga har ju hunnit avverka både grund- och fortsättningskurs, så det skulle ju vara kul att komma ut på tävlingsbanan någon gång.. ^^

Den andra kursen är en grundkurs i agility (igen), som jag denna gång tänkte gå med Luna - då blir det kurs på båda tisdagar och torsdagar med mina små sessor - det ska bli jätteroligt, jag tror faktiskt att Luna kan bli riktigt duktig då hon är vääldigt smart!
Håll tummarna för att Luna kommer in på sin kurs, hon var på gränsen för ung, och den var dessutom full (det gick inte att anmäla längre, men jag skickade ett mejl). Hoppas, hoppas!
(Kurserna hålls på Väsby brukshundsklubb).


Shetland Sheepdog

Igår lyckades solen äntligen tränga igenom alla tjocka moln (precis i tid när jag kom hem från promenaden -.-), så jag släpade mig ut och fotade några sheltisar som är på pensionatet just nu.
Det ligger självklart bilder i min bilddagbok (http://dayviews.com/felill/2012/3/31/), men här kommer några till;














Searching Sigge

Sigge, en sexårig vorstehhane, letar nytt hem då hans ägare fått jobb utomlands.
Sigge är för tillfället inackorderad på vårt pensionat, men han behöver ett riktigt hem.
Han har fått gå med oss ut och gå (dock kopplad, men han ska tydligen kunna vara lös utan några problem alls), och sköter sig alltid exemplariskt. I "hemmamiljön" sköter han sig jättefint och han är också väldigt lydig (kommer direkt när man ropar, kan diverse kommandon etc).

Vid intresse, mejla till [email protected] så skickar vi dig vidare till ägaren :)




Knock knock!

Min dörr blir dagligen "insparkad" på olika sätt. Vi har småhundarnas hyperkraffsningar, katternas kloskrap och Juni och Jennas indunkningsmetod.
Numera lämnar jag nästan alltid dörren lite på glänt - inte för lite, då kommer det alltid någon och pressar upp hela. Men, jag sover alltid med dörren stängd, så när någon kvällsgäst får för sig att hon vill sova på mitt rum får man använda diverse metoder för att få upp dörren (något bara dobbisarna eventuellt kan lyckas med om dörren är ordentligt stängd. Det hela slutar med att jag får masa mig upp och öppna).

Juni har perioder då hon vill sova med mig och mina andra sovkompisar. Hon kommer dock inte alltid på det förren dörren är stängd, så jag får gå och öppna åt henne.
Hon masar sig upp i sängen och slänger sig med en tung suck under täcket som jag får hålla upp åt henne. Småhundarna blänger surt på den väldigt ovälkomna gästen - ibland kastar de fula ord efter henne, och när jag surt säger åt dem att vara tysta, att det är mest mitt rum och att Juni också får vara med får även jag min beskärda del av surmulna miner, och en tjurig tystnad.
Men Juni, hon njuter (tills hon vaknar mitt i natten och vill in till mamma) ^^




Vanilla igen..

Igårkväll blev Vanilla dålig igen, lilla stackarn, hon verkade ha jätteont i magen.. :/
Imorse verkade hon iallafall må bra igen, så jag antar att hon kanske ätit något och är lite extra känslig just nu efter förra gången.. Bara hon håller sig frisk medan jag och mamma är borta (vi ska till Malmö över helgen)..

Diarré X1000

Igår vaknade jag upp av en mycket stark, äcklig och påträngande lukt. Innan jag slog upp ögonen visste jag mycket väl vad jag skulle hitta, men att det skulle vara så mycket var jag ju inte riktigt förberedd på..
Någon hade bajsar diarré (alla som har hund, och som någon gång varit med om att hunden bajsar ut hela magen vet nog hur det luktar, när det nästan är blodblandat).

Det blev en väldigt härlig morgon - jag kastade mig upp ur sängen och ut i vardagsrummet för att andas. Sedan var det bara att torka, torka. Som tur var fick jag jättemycket hjälp av mamma, men det tog ett tag. Och det är riktigt äckligt med diarré! (jag fick vädra ut rummet hela dagen, usch usch..!).

Den lilla sjuklingen var Vanilla, som mådde riktigt uselt på morgonen, stackarn :/
Det tog någon timme, men sedan var hon helt som vanligt igen (dock rätt tunn), och idag mår hon också super, så vi hoppas att vad det än var så har det gett sig.


Man ska aldrig säga aldrig..

I förrgår träffade jag Melinda (http://dayviews.com/MelliPirelli/) och hennes två (underbart söta) sheltiesar, Emil och Nova. Vi hade bestämt att hon skulle komma ut till mig och gå en promenad med mig och mitt lilla gäng.
Eftersom att det är ganska lerigt och smutsigt hos oss just nu, när solens varma strålar smälter snön som blir till glashal is, men också till blöt lera, är golfbanornas vägar väldigt bra att gå på just nu. Dessutom är det en väldigt bra  och fin promenadväg som tar runt en- och en halv till två timmar att gå.

Så, på torsdag runt elva hämtade vi henne på stationen och körde direkt dit vi skulle gå. Där släppte mamma av oss och åkte hem för att gå med de fyra som jag inte tagit med mig.
Hundarna fungerade jättebra ihop; jag hade med mig mina (Minnie, Saga, Luna och Vanilla), och som vanligt var det inga som helst problem.
Vi gick och småpratade, och kom in på ämnet jakt. Vi sa båda att våra hundar i princip aldrig jagade - man kunde nästan säga att de aldrig jagade.
Jag berättade att Minnie och Vanilla kan jaga någon enstaka gång (det händer jättesällan!), men att båda två går att bryta väldigt enkelt och ropa tillbaka.

Några minuter senare skule våra ord sättas på prov - vägen kantades av skogsdungar på bägge sidorna. Det är några få träd, någon vissen buske och massor av torkat, brunt gräs. Alla hundarna vill springa i det prasslande gräset och leta efter intressanta dofter.
De har precis sprungit ut i gräset när en hare flyger upp och far iväg - den kan inte ha varit längre bort än en meter ifrån Emil och Minnie. Föga förvånande sätter de av efter den snabbfotade haren - det är svårt att låta bli när "bytet" är så nära! Våra små hundar är dock inte särskilt långsamma och ligger ganska tätt efter haren, som i flygande fart försvinner in i skogen med sina två svansar tätt efter.
Pltsligt flyger en till hare upp och springer åt motsatta riktningen. De andra hundarna ser förvånade ut, men stannar kvar.

Bara några sekunder efter att den andra haren dykt upp och försvunnit bestämmer sig Saga och Nova för att göra sina kompisar sällskap. Även om det är en längre text gick allt det här på ungefär en minut. Innan varken jag eller Melinda har hunnit reagera så ser vi en fluffig boll och en liten röd overall som far iväg. Suck!

Som tur var stannade Luna kvar, och när vi ropade efter våra springande hundar fick vi faktiskt både Nova och Saga att stanna halvvägs. De såg tvekande åt vårt håll, och sedan åt det hållet där kompisarna försvunnit in i skogen. Tyvärr så var lockelsen alldeles för stor för våra två svikare (olydiga byrackor), och de sprang ytterligare en bit innan de stannade.
Jag, Melinda och Luna började ropandes gå mot hundarna, över golfbanan. Tillslut kom Nova, och den annars så väldigt lydiga Saga stannade några meter ifrån oss, spanandes efter Minnie, som tillslut kom (och sprang över en liten "sjö" med tunn is. Jag höll på att få en hjärtattack!).
Slutligen kom även Emil, och vi kunde fortsätta vår promenad utan några fler oväntade överraskningar.

Även om jag vet att hundarna ibland gör oväntade saker så blir jag alltid lika förvånad när de bara ignorerar mig - vilket inte händer särskilt ofta, eftersom att de alltid kommer när man ropar och det oftast går att bryta en jakt.
Minnie och Emil var iallafall jättenöjda med sig själva..! ^^


Minnie



Namn: Suanho's Minnehaha                                        Minnie har haft två kullar, och sammanlagt
Ras: Chinese crested                                                    femton valpar. Hennes två kullar är Jean Dark's
Kön: Tik                                                                             F-och L-kull. För att se valparna, gå till Minnies
Född: 25 januari 2008                                                    sida och bläddra längst ned.


(Minnie, några månader) (Minnie 1,5 år)

Minnie kom till oss i januari 2009, så hon var precis ett år när vi köpte henne.
Från början så var det meningen att hon skulle bli min nya utställningshund, och självklart en familjemedlem, men det blev inte riktigt som vi planerat vilket är riktigt synd eftersom att hon är så himla fin.

Minnie själv är en glad och trevlig, jättefin vit-mahognyfläckig kinestik.
Hon är lite försiktigare än de andra, och inte alls lika framfusig, utan att vara  rädd. Även om hon gärna hälsar på nya människor föredrar hon hellre att vara med sin familj än att smöra in sig hos nya människor - de får de andra stå för :)
Minnie är en otroligt gullig hund, och man känner titt som tätt någon som sitter och buffar på ens hand och tjatar om att bli klappad eller kliad.


Minnies egna sida; http://www.chinesecrested.no/no/registry/76873/Suanho.s+Minnehaha.html


RSS 2.0