Knock knock!

Min dörr blir dagligen "insparkad" på olika sätt. Vi har småhundarnas hyperkraffsningar, katternas kloskrap och Juni och Jennas indunkningsmetod.
Numera lämnar jag nästan alltid dörren lite på glänt - inte för lite, då kommer det alltid någon och pressar upp hela. Men, jag sover alltid med dörren stängd, så när någon kvällsgäst får för sig att hon vill sova på mitt rum får man använda diverse metoder för att få upp dörren (något bara dobbisarna eventuellt kan lyckas med om dörren är ordentligt stängd. Det hela slutar med att jag får masa mig upp och öppna).

Juni har perioder då hon vill sova med mig och mina andra sovkompisar. Hon kommer dock inte alltid på det förren dörren är stängd, så jag får gå och öppna åt henne.
Hon masar sig upp i sängen och slänger sig med en tung suck under täcket som jag får hålla upp åt henne. Småhundarna blänger surt på den väldigt ovälkomna gästen - ibland kastar de fula ord efter henne, och när jag surt säger åt dem att vara tysta, att det är mest mitt rum och att Juni också får vara med får även jag min beskärda del av surmulna miner, och en tjurig tystnad.
Men Juni, hon njuter (tills hon vaknar mitt i natten och vill in till mamma) ^^




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0